Ibland önskar jag att jag levde i deras värld för den verkar vara så enkel, så lättsam och stressfri. Deras problem är alltid lösta i slutet av programmet, de glömmer det och deras liv går vidare. I slutet har de alltid varandra och ingen dömer de för deras misstag. Verkligheten är långt från så enkel men jag njuter av att tro att den är så. Serien rullar på, avsnitt efter avsnitt och jag glömmer bort min verklighet för ett tag. La dolce vita, den existerar bara i Italien om ens där men jag låtsas att det är så så jag har något att längta till. Där ska jag bo.